Det knackade på dörren, hårt och ljudligt. Det var tydligt att den hand som gjorde sig hörd tillhörde en herre, förmodligen av den övre klassen. Det var inte direkt så att Harald blev rädd. Nej, han hade sitt på det torra och myndigheterna – i den mening de fanns sådana under 1700-talet – var på hans sida. Så var det med den saken.
Han öppnade och fick syn på en reslig gestalt med en stor mustasch, inte helt olik valrossen han sett i Norge en gång. Valrossen hämtade andan och sade med överlägsen röst och ett stort veck i pannan:
- ”Fasadrenovering i Stockholm. Ja, minsann, nu har man hört allt.”
- ”Nu har man hört allt ja. Allt har man hört nu. Fasadrenovering i Stockholm säger han” sa en liten man som stod snett bakom den betydligt större.
Det var tydligt för Harald att den större mannen stod över den mindre, inte bara i centimeter över havet utan också i rang. Om inte annat hytte han mot honom med sin käpp när han upprepade valrossens sägning om fasadrenovering i Stockholm. Han vred sig sakta tillbaka mot Harald, vände blicken framåt och ruskade mustaschen från och till.
- ”Jo, jag sa just det att. Fasadrenovering i Stockholm har man inte direkt hört talas om förut. Jag hörde att de hade ett sådant projekt borta i London. Det ska jag säga dig att jag har många kontakter på andra sidan havet. Men fasadrenovering här, i Stockholm, det var första gången.”
Harald gavs tillfälle att tala för första gången under mötet, trodde han i alla fall. Han tog till orda för att svara på den stora mannens utläggning om sina vänskaper och om fasadrenovering i Stockholm.
- ”Ja, herrn. Det stämmer bra. Jag och min bror, vi..”
- ”Tyst med dig! Jag var inte färdig” röt han ifrån och Harald ryckte till, precis som den lille mannen som nu backat 2,5 steg. Han fortsatte: ”Jo, fasadrenovering i Stockholm. Det är något nytt det. Och jag kan väl tillstå mig att säga såhär, att om man i Stockholm söker föryngra fastigheter, och det med hjälp av fasadrenovering, ja då är jag den förste att vara idel öra”
Valrossen skrockade så att mustaschen gungade. Den lille mannen skrattade också och Harald hade otroligt svårt att förstå vad det var fråga om. Var detta en kund? Nog för att han hade väntat sig att det finare folket skulle komma över pölen till Södermalmen förr eller senare. Att han däremot skulle ha en sådan gestalt ståendes utanför ytterdörren, frågandes om fasadrenovering i Stockholm, det trodde han inte. Inte alls.