Jag har alltid fascinerats av det där med driv. Det tycks vara ett så subjektivt begrepp, och jag ska förklara exakt vad jag menar med det. Att ha driv premieras av en viss typ av människor. Exempelvis: Om jag säger att jag minsann ska starta en korvkiosk i Västerås och lyckas med det, då anser många att jag har ett bra driv. Ett driv som tar mig framåt. En annan person som mycket väl ser möjligheterna med att starta en korvkiosk i Västerås – men är medveten om vad det kanske skulle innebära för personlig ekonomi, för livskvaliteten och för hälsan överlag, och därmed avstår – han eller hon kan anses vara feg av samma personer.
Min gamla kompis hemifrån, Örjan, valde att flytta till Stockholm och börja arbeta med asfaltering. ”Jaha? Och?” tänker några av er, vilket är fullt rimligt. Det jag vill ha sagt är att det inte finns någonting som är längre ifrån Örjan än just asfaltering i Stockholm. Han valde detta jobb, enligt min tes, helt utifrån att han ville visa driv. Han ville visa mig, våra vänner, hans familj och alla andra i Kalmar att han kunde ”göra det”. Det var i detta fall alltså att arbeta med asfaltering i Stockholm.
Tro mig, det kunde ha varit precis vad som helst. Däri ligger min poäng. Det handlar inte om asfaltering i Stockholm eller om tårtbakande i Visby. Det handlar om principen, principfastheten, som gör att folk väljer att bara göra något för görandets skull. Örjan var sådan, och det var därför han flyttade till Stockholm för att jobba med asfaltering. Så tror i alla fall jag att det är.
Det blir egentligen inte intressant förrän man fått ur Örjan det riktiga svaret. Varför flyttade han egentligen till Stockholm och varför blev asfaltering den bransch han valde? Utmaningen ligger förstås i, för en sådan som mig, att på något sätt bevisa att det jag tror var grunden till flytten är sann. Det kan nog bli oerhört svårt, så länge man inte uppfinner en trolldryck som avslöjar sanningen – som i Harry Potter.
Fram till dess har jag bara min fantasi att gå på. Den säger att han började arbeta med asfaltering, och flyttade till Stockholm, för att visa att han kunde göra något.
Vad tror ni? Jag tar gärna emot kommentarer som motbevisar mitt kanske något cyniska sätt att se på världen. Vi hörs!