Det var en märklig stämning på det lilla torget i den lilla staden. Man hade hört en knappnål falla om det inte var för vinden som susade i träden och ett barn som skrek i fjärran. Alla invånare i staden hade vänt blicken åt samma håll, nämligen mot brofästet. Brofästet vid vilket en man bärandes på fönsterutrustning stod. En man ingen i staden vilat ögonen på förut. En ståtlig man som utan några som helst tvivel var en fönsterputsare.
Stämningen var märklig eftersom stadens dittills enda fönsterputsare var en i folkmassan. När det stod klart att detta var en branschkollega började folks blickar flacka. De tittade av och an på den nya fönsterputsaren och på den gamla. De två som nu stod ca 15 meter ifrån varandra och stirrade. Ingen gjorde någonting. Ingen sa någonting. Stämningen gick att ta på och situationen krävde snart att någon handlade. Det blev den främmande mannen som tog steget.
- ”Hej allihopa. Och här måste vi ha stadens fönsterputsare, om inte mitt öga misstar mig” sa mannen och tog några bestämda kliv i riktningen mot stans enda fönsterputsare.
Det blev tydligt hur stor mannen faktiskt var när han kom närmare. Han var gigantisk. En riktigt stor människa. Och inte bara det. Han hade dessutom utrustning som var betydligt längre och större än stadens nuvarande fönsterputsares. Vad var det här för man egentligen? Det skulle vi snart få se.
Den främmande fönsterputsaren sträckte fram sin hand som hade ungefär samma mått som ett badmintonracket. De såg på varandra en sekund innan den andre gav tillbaka ett handslag. ”Jaha, vem har vi här då?” blev de första orden som den store mannen fick höra då han klivit över bron in i den lilla staden. Orden kom förstås från stadens fönsterputsare. Vem annars?
- ”Messias Ögonschener till er tjänst” svarade fönsterputsaren med inbjudande stämma.
Med ens spreds ett sorl bland stadens invånare. Det var nämligen ett namn de aldrig tidigare hört. Faktum är att de knappt hade hört något om världen utanför staden. De var där och där hade de alltid varit och där skulle de alltid vara, som borgmästaren sa.
- ”Var kom du ifrån, fönsterputsare?” frågade stadens dittills enda yrkesverksamma fönsterputsare.
- ”Jag kom från staden bortom ängen, på andra sidan skogen då man passerat berget och gått höger vid den stora eken” svarade han.
Ingen hade någon aning om vad den främmande fönsterputsaren talade om för något. Vilken äng, vilken skog, vilket berg och vilken ek? Det hela var väldigt, väldigt besynnerligt.